Stormen har lagt sig på fler än ett plan. Kvar är en förnimmelse av melankoli. Dels av den lilla sprickan i hjärtat. Dels av det lilla såret i självkänslan. Och dels av sjukdomstillståndet. Försöker peppa mig själv men det är svårt eftersom jag inte har alla fakta på bordet. Har man nånsin det?
Helgen har kantats av mycket sömn, strömavbrott, kyrkligt besök med adventsånger, yoga och fasta inklusive snusförbud!? ..och ultraljud av mjälten. Det låter inte direkt som en 31-årings liv.
Men nu börjar en ny arbetsvecka vilket oftast brukar ge mig lite mer kraft och energi. Borde ju vara tvärtom men man ska inte underskatta rutiner. Har jag tydligen lärt mig haha.. :)
Är glad att ni kommenterar och följer mina upp- och nedgångar där uppifrån. Ni är finast!
Nu kommer sjuksysterskommentaren igen (dock fortfarande overkligt att du har en diagnos). Polycytemiutredningen låter inte som en promenad i parken direkt. Lång och en aning krånglig. Kan tänka mig att du får känna dig väldigt mycket som patient, även om du mår rätt okej? Men det är väl så att de måste komma fram till vilken typ av polycytemi du har och om möjligt också klura ut varför i helsike du har det? Det är ju inte världens vanligaste diagnos direkt, så just i det här fallet är det nog extra svårt att slänga upp det där faktat på bordet. Hursom. Blä för ovisshet. Blä också för sår och sprickor, det är iallafall känslor jag relatera till for sure!
SvaraRaderaDäremot tummen upp för adventsmys!! Mer jul! :)
Tröttsamt att vara så långt bort jämt. Men jag skickar all min styrka och pepp!
Pussar från Sunket
Kramar på dig finaste du! Och en hård sådan! :)
SvaraRadera