Lattjo lajban

Ingen rast och ingen ro. Igår kväll var det dags för dejt med Herr Jurist. Frågan som hägrar nu är; huuuur kan en männsika ha så dålig självinsikt!?

"Fyrkantig är nog det sista jag är haha :) Jag är nog ingen typisk steljurist, det är mera åt lattjo lajban hållet."

Tillåt mig gapskratta! Vem fan kallar sig själv "lattjo lajban"!? In kommer alltså en stel, allvarlig 36-åring, tar av sig jackan, sätter sig mittemot mig, lutar sig tillbaka, rättar till skjortkragen och drar upp ena benet över det andra och säger med en ansträngd gubbig suck; "-Jaha, här har vi dig då Liza." Han verkade vara en 53-årig torr chef som skulle intervjuva mig för ett ekonomijobb.

Vi drack alldeles för mycket (fantastiskt) vin för att dränka känslan av besvikelse. Jag kallade honom bitter och sa att han borde skaffa sig en smartphone och komma in i 2000-talet. Han själv beklagade sig över alla tjejer i världen och enda gången det gnistrade till lite i hans ögon och enda gången han log(!?) var när han pratade om sin katt.

Ja det var ju en jävligt lattjo lajban dejt.