Diagnos fastställd

Tur att mina läsare är sådana jag träffar lite då och då. Annars hade man kanske kunnat tro att personen bakom denna blogg rent av hade avlidit. Det har hon inte. Däremot har jag äntligen anammat höstlugnet, med allt det innebär, och har därför tid att samla ihop alla de där tankarna och händelserna som snurrar runt.

Idag har varit en alldeles särskilt innehållsrik dag. Jag har nämligen fått en helt ny diagnos. Den gamla "Granuloma annualre" är sååå 2001. (och dessutom rätt meningslös) Nu har vi *trumvirvel* ...fasiken, måste ta fram broschyren igen... Polycytemia vera!! Jag snor lite väl valda citat ur min pedagogiska landstingsbroschyr så ni får en uppfattning om vad det rör sig om.

"Sjukdomen räknas till tumörsjukdomarna, eftersom de onormala blodcellerna förökar sig på friska blodcellers bekostnad och inte respekterar normala kontrollmekanismer. Orsaken till den sjukliga förändringen vet vi mycket lite om." (eh... okej)

"Det är viktigt att stå under en livslång kontroll hos sin läkare." (Min läkare kommer hinna dö om det är min livstid de pratar om)

Nä men det är, enkelt förklarat, min ryggmärg som är felprogramerad.. Det kanske inte var så enkelt men det betyder att det som kontrollerar blodvärdet i kroppen är paj hos mig. Om ni tex äter järntabletter när ni redan har fullgott järnvärde i kroppen så kissar ni ut resten medan jag samlar på mig allt. Straffet för mig blir Trombyl en gång dagligen, resten av livet, (som en annan 75åring haha..) och åderlåtning!? Ja... det är så sjukt absurt men samtidigt skönt. När läkaren satt och frågade mig om olika symptom svarade jag ja på allt.. saker som jag trott bara var bagateller och ingetattgnällaöver-saker.Annars är det inte så mycket mer, jag ska tömma mig på blod regelbundet och hoppas på att sjukdomen har en långsam utveckling, eller ingen utveckling alls. Men nu är det som det är och jag har köpt en dosett att lägga mina små hjärtformade tabletter i. Apotekstanten såg min lugg och gick extra iväg för att hitta en rosa dosett till mig. Vardagens små glädjespridare. :)

Det roliga är...
...att Betto och jag.. kanske Hanna också? Jag minns inte.. gick genom vasaparken och pratade om just den här sjukdomen för 4-5 år sedan..Minns du Betto? När vi hade lämnat blod...

...att Johans pappa satt och pratade om den här sjukdomen i Österbybruk för två år sedan...och vi lyssnade och lyssnade och sedan sa jag att det var min sjukdom.

...att Anz o Hunter redan ställt min diagnos.

...att jag länge länge gått runt och sagt att jag har en hemlig sjukdom för jag är nästan aldrig sjuk på riktigt... bara smått akut sjuk korta stunder.


Summan av kardemumman: Bra att få en fastställd diagnos. Det bästa som kan hända är att jag kommer bli en piggare och gladare jag. :)

Efter den smått förvirrande morgonen köpte jag meterlånga blommor och åkte till Betty och gjorde en grym färg och style på systra mi.

Köss!