Tacksamheten

Ibland sköljer insikten, om vad som är viktigt och oviktigt, över en likt ett grått höstregn i april. Jag tänker på döden i tid och otid... säkert alldeles för mycket än vad som är nyttigt. Men jag tror att det får mig att uppskatta livets små ting lite mer. Jag ska inte ljuga. Ibland får det mig att freaka ut totalt, när jag tror att jag inte ska hinna med framtiden. Men framtiden kommer ju ändå. Vare sig jag hinner dit eller ej.

Tacksamhet.. har alltid tyckt att det är ett konstigt och högtidligt ord som jag inte kunnat relatera till. Men jag är faktiskt tacksam för så jävla mycket i mitt liv. För hela mitt liv till och med.

Att ta en halvdag på spa med syster och mor lite spontant en söndag i början på april.

Att dra med syster på ett nattåg och möta Anneli och Chris i Berlin över påsk.

Att klappa lite på en Svea eller Nisse.

Att veta att jag är välkommen, när som helst, varför som helst, hur som helst, hos mina norrboende vänner.

Att gå till mitt jobb, trots att jag känner mig krasslig, och ändå älska att sitta och stirra, ordlöst, på Hanna över en kopp te...utan mjölk.

En få bara hoppas på att man ger lika mycket som man får.

Kärlek